Ni bär skulden, men skyller ifrån er!

Många är ansvariga, men ingen vill kännas vid att de bär skulden för det totala kaos som Arbetsförmedlingen och hela arbetsmarknadspolitiken står inför. Liberalernas Nyamko Sabuni skyllde i veckan över precis allt på generaldirektörens ledarskap, trots att hennes parti är högst delaktigt i att ha förstört alla förutsättningar att kunna leda och få myndigheten att fungera som den borde. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/sabuni-l-maste-till-en-generaldirektor-pa-arbetsformedlingen

Tidigare finansministern Anders Borg gick i onsdags ut och kritiserade reformeringen av Arbetsförmedlingen, och kallade den en ”illa genomtänkt reform” https://www.svt.se/nyheter/inrikes/anders-borg-reformen-av-arbetsformedlingen-ar-illa-genomtankt och genast var Moderaternas Elisabeth Svantesson snabb att hänga på. https://www.expressen.se/nyheter/m-domer-ut-reformen-av-arbetsformedlingen/ Detta trots att hon är en av dem som varit starkt drivande, dessutom är hon högst ansvarig för, den regelrätta slakten av myndigheten. Det är trots allt M och KD:s budget myndigheten haft att rätta sig efter. Ett kraftigt minskat förvaltningsanslag ledde oundvikligen till ett varsel av 4500 medarbetare, ca en tredjedel av de anställda på Arbetsförmedlingen. Nu spelar Svantesson dum, låtsas som hon glömt hur drivande hon varit i detta, och skyller nu över allting på S och C. Hur inbillade sig Svantesson att det skulle bli med ett så kraftigt reducerat förvaltningsanslag och så snabbt förändrade förutsättningar? 

Idag hade dessutom Centerpartiets arbetsmarknadspolitiske talesperson Martin Åhdal en debattartikel i Expressen, där han svänger sig med flera märkliga påståenden som han inte underbygger med några som helst referenser. Antingen är han djupt okunnig, eller så är försöker han avsiktligt vilseleda, och jag vet inte vilket jag tycker är värst. https://www.aftonbladet.se/debatt/a/AdB9Ln/sa-har-ska-vi-ersatta-arbetsformedlingen

Högt uppsatta politiker, som borde ha de bästa förutsättningar att sätta sig in i viktiga frågor, visar nu tecken på total okunnighet. Det skrämmer att Sabuni, Svantesson och Ådahl ännu inte verkar ha fattat hur verkligheten ser ut och var de verkliga utmaningarna finns. De bara fortsätter att upprepa mantrat att ”matchningen inte fungerar” när det inte alls är det som är det stora problemet i svensk arbetsmarknadspolitik. 

Ca 75 % av de inskrivna på Arbetsförmedlingen tillhör så kallade ”utsatta grupper”.  Utomeuropeiskt födda, personer med en funktionsnedsättning, per­soner över 55 år och arbetssökande med högst förgymnasial utbildning. Av dessa har vi en stor andel med bristande språkkunskaper, personer som egentligen borde vara heltidssjukskrivna men har förlorat rätten till sjukpenning, personer med missbruk och komplexa livssituationer, människor som har en mycket lång väg att gå innan de är redo för något slags arbete överhuvudtaget. Det är unga människor som misslyckats i skolan, många har varit mobbade, och under skoltiden har de byggt upp en starkt begränsande social fobi som gör att de helst inte går utanför dörren.  

Istället för att inbilla sig att dessa människor som genom ett trollslag kommer att bli matchningsbara om bara privata aktörer får jobba med matchningen (vilket de till stor del idag redan gör, kan tilläggas!) borde fokus läggas på att stärka gruppen ”utsatta på arbetsmarknaden”. Enligt mig är det allra viktigaste att satsa på våra barn och unga så att många fler klarar skolan och inte så många tappas på vägen och lämnas åt sitt öde. Se till att de barn som behöver extra stöd får den hjälp de behöver, se till att barn inte mobbas, skapa förutsättningar för de unga, på alla plan! Det finns hur mycket som helst att göra. Här har politiken misslyckats stort. 

Det finns hur mycket som helst att göra även när det gäller förebyggande arbete mot missbruk, eller för att förebygga ohälsa i övrigt. Det finns hur mycket som helst att göra för att skapa förutsättningar för nyanlända att lära sig språket snabbare. Det finns hur mycket som helst att göra när det gäller förutsättningarna för företagande, så att företag kan, vill och vågar anställa. Det är bland annat dessa frågor som våra politiker behöver hitta bra och långsiktiga svar på, istället för att göra det till en fråga om att ”matchningen inte fungerar”. De flyttar fokus från sina egna misslyckanden och samtidigt rör de till situationen ytterligare. 

Sanningen är att populistiska och okunniga politiker har tagit bedrövligt dåliga och ogenomtänkta beslut, de valt att sjösätta ett gigantiskt experiment med arbetsmarknadspolitiken som de inte har en aning om hur de ska ro iland. Det finns all anledning att vara riktigt orolig för hur det ska gå framöver. Redan nu får inte arbetslösa det stöd de behöver, och värst är detta naturligtvis för dem som står allra längst ifrån jobb. Personer riskerar att bli kvar i bidragsberoende mycket längre tid, de blir kvar i hopplöshet och utsatthet. Även rättssäkerheten står på spel när det blir allt svårare för arbetsförmedlare att hinna med att kontrollera ärenden. Det är en kvalificerad gissning att fler arbetslösa som får aktivitetsstöd, men som inte har några anvisade aktiviteter, jobbar svart när kontrollen är obefintlig. Det i sin tur snedvrider konkurrensen, oseriösa företag konkurrerar ut seriösa företag inom vissa branscher, och kriminalitet gynnas. Det här är riktigt otäckt. 

Konsekvenserna av Arbetsförmedlingens nedmontering har bara börjat märkas och på lite längre sikt kan det få katastrofala konsekvenser för Sverige. Nu som först verkar de ansvariga politikerna ha börjat fatta det, därför kastar de panikartat iväg anklagelser åt andra håll. Tror de verkligen att vi minns så dåligt att de kan finta bort oss? 

/Magdalena