Släpp hetsen och sänk kraven!

Den ljuva och efterlängtade sommaren är här. Mer än halva juli har försvunnit i ett nafs, så även några av mina efterlängtade och dyrbara semesterveckor. Som jag njuter. Jag har sovit mycket, ätit frukost på altanen, tränat lite, grejat med projekt i hemmet, träffat vänner och släktingar, umgåtts med familjen, grillat god mat, ja, haft det skapligt lugnt, skönt, trevligt och bra helt enkelt. Men vi har inte åkt iväg någonstans, än så länge. Måste man det? 

Att åka till ställen där turister och barnfamiljer trängs lockar inte i år. Vi har haft det hektiskt under lång tid och är lite trötta och slitna. Mer än något annat behöver vi bara ta det lite lugnt. Blotta tanken på att resa bort med fyra kivande barn och vänta i timslånga köer till åkattraktionerna på Gröna Lund eller Liseberg, eller för att ens kunna parkera bilen på Astrid Lindgrens Värld, skapar just nu bara panikkänslor hos mig. “Men barnen då, är det inte synd om barnen om ni inte åker iväg någonstans? Då kommer de ju inte ha något att berätta när de kommer tillbaka till skolan!” Så tänker nog en del och så är det kanske. Ständigt ska vi föräldrar ha prestationsångest och dåligt samvete. Är man en dålig förälder om man inte besöker djur- eller nöjesparker och vattenland varje år? Om man inte åker på sol- och badsemester? Eller på husvagnssemester alternativt till någon sommarstuga? I sociala medier matas vi den här tiden på året med bilder på våra vänners vita leenden, solbrända kroppar och lyckliga barn som får vara på diverse skojiga familjeaktiviteter och semestrar. 

Många familjer har inte råd att åka på semester eller att betala entréavgifter till nöjesparker. Varje år återkommer just detta i debatten om barnfattigdom. Man brukar utgå ifrån att det i det närmaste är en mänsklig rättighet för alla barn att få åka till Kolmården och Liseberg på sommarlovet. Att det är stigmatiserande att inte kunna berätta om sådana upplevelser för klasskamraterna vid skolstart. När alla andra berättar om allt roligt de fått vara iväg på och man själv “bara varit hemma”.  

Nu hade jag egentligen inte tänkt diskutera barnfattigdom i det här inlägget. Visst är det synd om många barn som tvingas jämföra sina egna upplevelser med andras och inse att man inte alls tycker att man fått göra lika mycket kul saker. Jag vänder mig dock emot att vi späder på denna hets genom att vi ständigt förmedlar att det är väldigt viktigt att barn får besöka t ex nöjesparker på sommarlovet. Att det är fel eller dåligt att “bara vara hemma”. När skolan börjar i augusti hoppas jag verkligen att lärare inte utsätter barnen för att berätta om vad de gjort på sommarlovet inför klassen, eller att de ska skriva om det. 

I år tänker jag strunta i alla verkliga och inbillade yttre krav om olika semesteraktiviteter. Våra barn mår inte dåligt. Vi är priviligierade, bor i villa med stor trädgård och har nära till badplats. Barnen får vara hemma i sitt eget, där alla bekvämligheter och grejor finns. De får sova ut, pyssla, baka, vara med kompisar, åka och bada. De har föräldrar som är närvarande, inte stressade och som bryr sig om dem. Det är gott nog. 

Släpp hetsen, sänk kraven, allt måste inte ske i sommar, eller i år. Fortsatt trevlig sommar på er alla och se till att göra det ni mår bra av! 

/Magdalena